Vi väljer därför att publicera dokumentären The New rulers of The World av australiensaren John Pilger om den ekonomiska globaliseringen, det ansiktslösa kapitalet och effekterna av en inhuman politik.

Vi kommer att fortsätta att publicera filmer och texter som tar upp viktiga och aktuella politiska frågor.

The New rulers of The World

Klicka här för att se videon i större format.
Klicka här för att ladda ner filmen som torrent via The pirate bay.

HD:s undersökning visade att det endast finns en chef inom de kommunalägda bolagen med utomeuropeiskt ursprung, nämligen ungerskättlade Andrea Tuchten Danielsson.
Undersökningen visade även att inom det privata näringslivet så var andelen chefer med utomnordiskt ursprung få till antalet.

Artikelförfattaren Winnie Gravlund, som har som nisch att skriva om ”hur synd det är” om invandrare, hade osmakligt nog benämnt den bristande mångfalden bland cheferna som ”vit makt på arbetsmarknaden”.

Man kan tycka att det är lustigt att inte ens de mest invandringspositiva politikerna i kommunen väljer att tillsätta fler invandrare på höga positioner.

Det sägs ofta att majoriteten av invandrarna som anländer till Sverige är högutbildade och väldigt viktiga för den ekonomiska tillväxten i landet.
Med jämna mellanrum så beger sig reportrarna ut på stan för att intervjua någon taxichaufför som minsann har studerat vid universitetet i Kabul eller i valfritt afrikanskt u-land.
Efter intervjun så ställer sig alltid reportrarna sig frågan om varför dessa invandrare inte får arbeta som läkare, advokater eller höga chefer i Sverige.

Tja, vissa skulle nog svara att det finns en viss relevans i att ha goda kunskaper i det svenska språket för att behandla svenska patienter.
Andra skulle svara att högre utbildningar i afrikanska bananrepubliker inte motsvarar en liknande utbildning i Sverige eller Europa.
Och sen finns det ju givetvis de som svarar att ”DET ÄR RASISM!”.

I artikeln i HD finns en av förklaringarna till varför andelen invandrare inom den kommunala toppen är så låg.
Vid rekryteringar väljer vi i dag kanaler som är klassiska, säger Jörgen Fransson och talar om att finna andra nätverk och andra metoder, står det att läsa.

För att lösa bristen på mångfald inom bolagstopparna så kommer därför riktade rekryteringsåtgärder att vidtas och i stället för att fortsätta att leta efter kompetenta chefer ska kraven skrivas om något.
”Kunskap i mångfald” ska bli ett klart plus i kanten enligt Jörgen Fransson.

I takt med att kraven från den politiskt korrekta eliten växer så tvingas stat och näringsliv att kompromissa med sin verksamhet för att uppfylla PK-kraven.

Det har länge varit tal om kvotering och ”positiv särbehandling” av invandrare inom kommunala och statliga bolag.
Mona Sahlin sammanfattade framtiden för svenskarnas roll på arbetsmarknaden på ett ganska talande vis i en intervju i Göteborgsposten för ett par år sedan.
- Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet.

Världen är galen. Svenskar blir måltavlor i sitt eget land för att de har toppjobb, Mona Sahlin kan bli nästa statsminister och Winnie Gravlund tillåts att arbeta för en av Sveriges största dagstidningar.

Jonas N.

Det nordiska folkets framtid beror varken på regeringen eller en okontrollerbar ödesbestämd ”utveckling”. Våra framtida livsbetingelser, vår materiella och psykiska miljö, om vi ska vara lyckliga eller olyckliga, beror på svenskarnas personliga mod i vardagslivet – modet att i alla sammanhang stå för sin personliga, fullständigt ärliga syn på invandring och mångkultur i Sverige.

Den nuvarande ”flyktingpolitiken” vilar på det psykologiska förtryck som svenska folket frivilligt underkastat sig. Det började år 1945 i och med Tysklands fall. De allierade segrarmakternas massiva av-nazifiering begränsades inte bara till Tyskland-Österrike. Direkt efter kriget bedrevs det klappjakt på nazistsympatisörer i de nordiska länderna. Ett fullständigt skräckvälde rådde i Danmark och Norge där t.o.m. tonårsflickor som umgåtts med tyska soldater var lovligt byte för mobben. ”Tysketöserna” fick sina huvuden rakade, misshandlades och i vissa fall dödades av ”motståndsmän”. ”Tyske-ungar” (barn till norska/danska flickor och unga tyska soldater) fick uppleva ett helvete under hela sin uppväxt eftersom de blev mobbade och på andra sätt plågade av allmänheten. Myndigheterna såg mellan fingrarna på förföljelsen av ”tyske-ungarna” och deras mammor.

I Sverige blev folk som stöttat nationalsocialismen socialt utfrusna och mobbade. Vänsterpöbeln fick inofficiellt mandat att praktisera sin ondska. Från myndighetshåll vidtogs administrativa åtgärder för att göra livet svårt för f.d. tyskvänner. Dagstidningar piskade på stämningen och mängder av sympatisörer till Tredje Riket gjorde avbön i hopp om att rädda sin karriär och sociala situation.

Samtidigt började den kontinuerliga informationskampanjen om tyskarnas koncentrationsläger. Bilder på uppgrävda lik och magra lägerfångar flödade över landet. Att ha nationalsocialistiska sympatier innebar att vara medskyldig till massmord i Tyskland.

Vi som var med på 1940-, 1950- och 1960-talet vet vilken skräck människorna hade för att på minsta lilla sätt antyda något som en paranoid allmänhet kunde tolka som icke-hat mot Hitler och Tredje Riket. Inte ens uppenbara lögner om tyskarnas gärningar tordes ifrågasättas. Man låtsades tro på rövarhistorier om lampskärmar av människohud och tvål av människofett. Ett enda förmildrande ord om Hitler kunde förstöra karriären. Alla tävlade om att torgföra sin avsky för nazismen och allt den stod för.

Under 1940- och 1950-talet drabbades även inhemska kommunister av förföljelser. Under kriget hölls många i fångenskap, enbart på grund av sina politiska åsikter. Efter kriget utsattes de för mobbing av fackföreningar, företagare och myndigheter.

Svenskarna var nu politiskt kuvade. Alla visste vilka åsikter som var förbjudna och tillåtna.

Socialdemokraterna var herrar på täppan. De förkunnade det goda och rätta för folket. Den socialistiska demokratin blev den nya guden.

Nu började byggandet av den totalitära demokratin. Inte bara folks åsikter skulle styras, även deras ekonomi och privatliv. Skatterna höjdes gradvis (från totalt 20,9 % år 1950 till 55,7 % 40 år senare) för att göra medborgarna beroende av det politiska systemet.

För att säkra greppet om politiken anställdes under 1960- och 1970-talet en armé av socialdemokrater/marxister inom den offentliga sektorn, främst vid socialtjänsten (socialdemokraterna hade nu gått långt till vänster och tolererade de flesta kommunistgrupperingar). Till journalistutbildningarna sållade man noga fram rättrogna vänsterradikaler som hade till yrkesuppgift att förkunna socialismens lyckosamhälle. Detta låg både i socialdemokraternas och de unga akademiska kommunistorganisationernas intresse.

Under 60 år har svenska folket hjärntvättats med marxistiska trosatser. Dessa trosatser innefattar t ex att alla människor föds lika i begåvning och karaktär. Skulle de på något sätt bli olika så är det miljön, inte arvsanlagen som skapat olikheterna. Några raser finns inte, och någon generell intellektuell skillnad mellan de raser som inte finns, finns inte heller. Det finns heller ingen mental skillnad mellan män och kvinnor. Homosexualitet är normalt, om man är kvinna eller man är en social konstruktion. Onda människor finns inte heller (sedan Hitlers död). Det är samhällets och andras fel när folk begår mord, stöld och andra brott. Ett Sverige med nästan enbart nordisk befolkning och gemensam kultur och livsstil är inte bra. Mångkultur med stor befolkning från mellanöstern och Afrika är nödvändigt för Sverige. Den enorma brottsligheten och det dominerande socialbidragsberoendet bland invandrare som förvandlat fina bostadsområden till laglös slum, beror på rasistiska svenskar.

Alla har samma människovärde, oavsett om det är en pedofil styckmördare eller en idealistisk läkare som utan lön hjälper sjuka och fattiga människor i ett krigshärjat land. Du har själv ingen rätt att behålla den lön som du jobbar ihop, staten ska ha minst hälften för att ge dessa pengar till andra medborgare eller utlänningar. De bästa besluten fattas i demokratisk anda, d.v.s. i grupp. Den högsta formen av statskonst är grupparbetet mellan de nuvarande riksdagspartierna, dvs riksdagen.

Att tycka något annat är avskyvärt, antidemokratiskt, rasistiskt, nazistiskt och ska med alla medel bekämpas anser de styrande politikerna, den offentliga tjänstemannakåren och journalisterna inom press, radio och TV.

Har du en annan åsikt än det politiska och mediala etablissemanget? Du är inte ensam. Hundratusentals, kanske miljoner, svenskar ser med fasa på hur Sverige snabbt förvandlas till ett laglöst, fattigt, olyckligt, moraliskt och intellektuellt degenererat samhälle. Det är en plikt för varje anständig svensk att nu protestera mot massinvandringen och etablissemangets kapitulation för utomeuropeiska invandrares etablering av medeltidskultur i Sverige.

Varför är det då bara en liten minoritet som protesterar? Därför att majoriteten är feg. Flera generationer svenskar har kuvats under ett socialt förtryck och ärvt sin rädsla att gå emot det man tror är allmänna åsikter. Nu har vi kommit till vägs ände. Ska vår livsstil och kultur överleva så måste i princip varje svensk man och kvinna ”komma ut” och bekänna sin ärliga syn på de mångkulturer som nu växer som cancersvulster ut från Rosengård, Tensta, Hammarkullen, Rinkeby och 145 andra större invandrarområden där majoriteten lever på bidrag i stället för att jobba.

Tidigare var homosexuella livrädda att ”komma ut” om sin medfödda läggning. De var rädda att deras sociala situation skulle raseras till ett helvete om de inte låtsades vara heterosexuella. Till slut tog några, och sedan massor av dem, modet att stå för sina rätta jag. Resultatet blev att både etablissemanget och folk i allmänhet nu accepterar och respekterar dem.

Den enormt mäktiga och fruktade sovjetstaten föll utan inbördeskrig samma vecka som folkmassorna tordes uttrycka sin antikommunism offentligt.

Om alla motståndare till mångkultur i Sverige öppet ”kom ut” så skulle etablissemangets åsiktsförtryck omgående vändas till det motsatta; av självbevarelsedrift skulle politikerna och journalisterna vända kappan efter vinden och deklarera sitt motstånd mot mångkultur. De blev nu deras tur att vara rädda för opinionen.

Visa att du är en man bland riktiga män,/ en kvinna som aldrig accepterar importerat kvinnoförtryck. Du kommer att må mycket bättre när du ser dig i spegeln som en människa med civilkurage, inte en räddhågad slavsjäl. Din fru/man, vänner, arbetskamrater och andra bekanta kommer att respektera dig mer än tidigare. Oavsett vad de nu säger.

Nils-Eric Hennix

Sedan en längre tid tillbaka har Israel blockerat mat- och elleveranser men även nödleveranser från internationella hjälporganisationer har stoppats.
Blockaden är ett svar på att det palestinska folket valde en Hamasstyrd regering i det senaste valet.

I den hungersnöd och katastrofala situation som Gaza befinner sig i har flertalet militanta palestinska grupperingar agerat och fåtalet raketattacker har skett mot Israel, som ett svar på blockaden.

Israels svar på raketattackerna var en massiv flygoffensiv och nu talar även mycket för att en markoffensiv planeras av den israeliska armén.
Enligt massmedia ska gränsområdet mot Gaza ha fyllts med militärfordon och militärer.

Den senaste flygoffensiven är bara en liten del av vad det palestinska folket har tvingats att genomlida sedan ockupationen av Palestina påbörjades.

Trots att Israel gång på gång bryter mot flertalet av FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna så vågar ingen stat i västvärlden vidta åtgärder mot Israel.

Kärnvapenstaten Israel är illegal i sin existens då den bygger på en ockupation av ett annat folks land.

Det finns ingen patentlösning på konflikten mellan Palestina och Israel men så länge Israel fortsätter att begå massmord i Palestina kommer ingen lösning av konflikten att uppstå.

Låt inte Israels terror fortgå i det tysta. Protestera!

Jonas N.

Rosengård i lågor

Ingen kan ha missat de omfattande kravallerna i Rosengård som har pågått i flera dagar.
Egentligen är det inget unikt i att det brinner i Rosengård och att polis och räddningstjänst blir föremål för attacker.

Vad som är unikt med de senaste kravallerna är att de drivande bakom denna våg av kravaller inte är invandrare från Rosengård utan aktivister ur vänstersekten Antifascistisk aktion (AFA), främst från de välbärgade områdena runt omkring Malmö och från Köpenhamn.

AFA:s mål är att ”krossa fascismen i alla dess former”.
I begreppet fascism inkluderas bland annat rasism, sexism och homofobi.

Kravallerna i Rosengård har sin början i att de fundamentalistiska muslimerna i Islamiska kulturföreningen blev vräkta från sin lokal på grund av en schism med hyresvärden.

Efter en långdragen process valde föreningen att självmant lämna lokalen men strax där efter ockuperade ungdomarna från föreningen lokalen under namnet ”Islamic youth center”.
Ockupationen fick snabbt stöd från vänsterextremister som i samma veva ockuperade flera hus i Lund och Malmö i vad de själva kallade för ”ockupationsvåg”.

Wahhabismen strävar efter en islamistisk värld.

Islamiska kulturföreningen tillhör de mer radikala muslimerna i Malmö och har nära band till Saudiearabien och deras statsreligion Wahhabismen.
Wahhabismen är den extremaste förgreningen av Islam och ses till och med av andra muslimer som en extrem sekt.

Inom Wahhabismen är det inte tillåtet för män och kvinnor att se varandra i ögonen och kvinnor är praktiskt taget utan rättigheter.
Inom Islamiska föreningen är den heliga fredagsbönen enbart till för män.

Islamiska föreningen har starka band till den saudiska organisationen al-Haramain vilkas mål är att etablera wahabitiska församlingar runt om i världen.

Al-Haramain är stämplade som en terroristorganisation av flera stater och internationella organisationer.

Organiserad religion är den totala motsatsen till den marxistiska teorin som AFA förespråkar.
”No Gods – No Masters” är en känd vänsterslogan och syftar till att det inte ska finnas några maktherarkier i samhället.
Synen på kvinnan och homosexuella inom Islam borde också få varje god feministisk socialist att reagera med avsky.

Men i stället har AFA valt en annan taktik.
De har ställt upp sida vid sida med de extremaste av muslimer för deras rätt att stena ihjäl kvinnor som har blivit våldtagna, eller i alla fall att få predika det budskapet.

Bland de gripna vänsterextremisterna fanns enligt media flera från ”välkända familjer” och även en person som tidigare har kandiderat för Miljöpartiet i senaste valet.

I sin till synes resultatlösa kamp för att organisera invandrarungdomar har AFA gjort avkall på hela sin politik och i stället ställt sig sida vid sida om rasister, homofober och kvinnoförtryckare.

Just i denna stund utkämpar vita, heterosexuella, unga medel- och överklasskillar ett Jihad i Rosengård.
Om det beror på att de saknar politisk förankring, drogbruk eller helt enkelt för att de tycker att det är roligt att kasta sten på polisen låter jag vara osagt.

Stenkastarvänstern har gång på gång skjutit sig själva i foten men kravallerna i Rosengård måste vara höjden av förräderi mot sina egna ideal, om några sådana finns.

Än en gång har den autonoma vänstern bevisat sig vara snorungar utan politiska mål som enbart springer andras ärenden.
Denna gång springer de fundamentalisternas ärenden och nästa gång agerar de springpojkar åt systemet när de försöker att ”krossa rasismen”.

Jonas Persson

Det är lätt att inbilla sig att saker varar för evigt: sommarlov, innehållet i chipspåsar, och lite allvarligare: jordens oljeresurser.
“Peak Oil” handlar just om detta, att vi snart kan börja få brist på olja.
Världen verkar ha inbillat sig att oljebrist i princip aldrig kommer att bli ett problem: de största forskningsinstituten menar att vi kommer kunna att vara väl försedda med det svarta guldet långt in i detta århundrade, och läser man nyhetsartiklar om ämnet, så anar man ett lätt hånflin på journalistens läppar när tankar om “peak oil” avhandlas. Kort sagt: peak oil är en icke-fråga i mainstream-media.
Men är det verkligen ingen fara? Kommer 1200 miljoner kineser att kunna ta bilen till jobbet, kommer det vara en självklarhet med kylskåp fyllda av mat som transporterats från andra kontinenter, eller blir det en helt annan tango?

Oljans betydelse i vår vardag är faktiskt enorm: det är inte bara bilen till jobbet det handlar om, utan varutransporter sker till stor del på vägarna, el- och värmeproduktion är beroende av olja, jordbruket likaså, och utan olja ingen plast.
Om mänskligheten en dag skulle upptäcka att ALL olja var slut, skulle det innebära en total kollaps för den moderna civilisationen: utan transporter upphör handel, vilket omöjliggör den globala ekonomin, utan olja omöjliggörs det moderna jordbruket vilket håller större delen av planetens befolkning vid liv.
Att “social oro” skulle bryta ut är bara förnamnet.

Pionjären inom peak oil-forskning var en herre vid namn M. King Hubbert, en amerikansk geofysiker.
Han lade märke till att alla oljefyndigheter han studerade betedde sig på samma sätt: först ökade utvinningen till en viss punkt, för att sedan minska i ungefär samma takt, liknande en s.k Gauss-kurva (se bild nedan).
Med hjälp av denna teori, vilken kom att kallas just “Peak Oil” förutspådde han att oljeutvinningen i USA skulle nå sin topp år 1970. Och han kom att få helt rätt (se samma bild)

Vidare förutspådde han att hela jordens oljeproduktion skulle nå sin topp ungefär runt sekelskiftet (dvs år 2000). Kritiker menar som sagt att peak-oil är irrelevant, att resurserna kommer att räcka i många årtionden till, och att vi aldrig har utvunnit så mycket olja tidigare.
Det sistnämnda är ironiskt nog vad man sa om USA:s oljeproduktion precis innan utvinningen började gå ner där. Men vad talar då för att Hubberts tankar stämmer?

För att kunna utvinna olja, måste man ju hitta den först, och det är här det första problemet uppenbarar sig: trenden pekar klart neråt när det gäller upptäckter av nya oljefyndigheter.
Sedan 1960-talet är antalet upptäckter ner från 50 miljarder fat per år till mindre än 10 miljarder per år (oljeindustrin mäter olja i fat, vilket motsvarar 159 liter).
Det kan låta otroligt mycket, men mänskligheten förbrukar faktiskt 30 miljarder fat per år (alltså tre gånger mer än vi hittar!), och konsumtionen ökar hela tiden. För att förse världen med olja år 2030 så behövs 10 (!) nya oljefyndigheter av Saudiarabiens storlek hittas och exploateras(1*).
Detta betraktas allmänt som en omöjlighet inom oljebranschen, man säger att de stora oljefyndens tid är förbi.

Det blå fältet visar redan gjorda upptäckter av olja, ner från år 1960. Det röda strecket avser världskonsumtionen av olja.

Peak oil-teorin säger också att toppen nås då ungefär hälften av oljan är producerad: enligt forskaren och tidigare oljebolagsägaren Colin Campbell fanns det från början mellan 2000 – 2400 miljarder fat olja på jorden, och enligt statistik från oljebolaget BP producerades det 1000 miljarder fat mellan år 1965 och 2005 (2*): jordens “bensintank” börjar närma sig halvfull.
De senaste åren har produktionen dessutom börjat plana ut, och i takt med det har priserna börjat öka.
Vissa menar att det beror på giriga oljebolag som vill ha ut mer pengar för sina tillgångar, men om man beaktar att två av världens tre största oljefält har passerat sin produktionstopp, att 12 av världens 26 ledande oljeländer har passerat sin topp (3*), och att vi redan konsumerat 1000 miljarder fat av kanske 2000 möjliga, då är det kanske inte bara girighet som drar ner produktionen.

De som forskar om tillståndet för oljeproduktionen idag menar att vi för tillfället ligger på en slags platå, en nivå där produktionen varken går upp eller ner.
Man menar att detta orsakas av att produktionsökningarna i vissa oljefält äts upp av minskningarna för andra fält: vi tvingas “springa snabbare” för att stå kvar på samma plats på löpbandet.
Till slut menar man att detta inte kommer att räcka, utan produktionen kommer att minska, och det är egentligen först då i efterhand man kan konstatera att peak oil har inträffat.
Vissa menar att vi kan redan ha nått oljeproduktionstoppen, andra ger senare datum, men få säger att den kommer senare än 2020 (4*), dvs max 13 år från och med nu.

Världens oljeproduktion enligt organisationen ASPO. Peak oil-datum 2012.

Oljeproduktionstoppen är som sagt bara maxnivån av oljeutvinning, inte att “bränsletanken” är tom: hälften av oljan ju finns kvar och då borde väl ändå allt kan fortsätta som förr, eller hur?
Sanningen är tyvärr nog bistrare än så: den sannolika följden är ett priskrig på olja, som kommer att göra produkter som är beroende av olja (bensin, plaster, mat, el, etc) dyrare.
Under oljekrisen på 1970-talet rådde en brist på 4%, och oljepriset ökade med hela 400%.
Flygresor kommer säkert att öka i pris i takt med ökade bränslekostnader, persontransporter kommer också att bli dyrare; möjligheten att köra bil kommer säkert bli en klassfråga i väst, och effekten för tredje världen kommer nog att bli ännu hårdare.

Ett exempel på hur det kommer att bli svårare för länder i tredje världen är Senegal i västafrika. 76% av dess el produceras i oljeeldade kraftverk, en ineffektiv och numera allt dyrare teknik som västvärlden övergett sen årtionden(5*).
Elpriset ligger på drygt 1 krona per kilowatttimme, i ett land där en välavlönad arbetare tjänar 30 kronor om dagen. Redan nu har alltså landet krisartade problem med sina höga elpriser, och det är kanske en förklaring till alla de senegaleser som numera flyr landet till Europa via Kanarieöarna.
Bara under de första sex månaderna år 2006 kom 10 000 afrikaner via denna väg(6*).
Än värre kommer det alltså att bli med ständigt ökande priser efter oljetoppen, och det kan komma att bli frågan om att länder i tredje världen kan bli helt utan olja, eftersom priserna blir sådana att bara de rikare länderna har råd.
Forskare varnar om klimatflyktingar i framtiden, i samband med klimatförändringar, men redan idag ser vi alltså en annan sorts flykting: energiflyktingen.

Frågan om hur mycket dyrare oljan kommer att bli är mer eller mindre en gissningslek, men 70-talets prischock på 400% med ett oljeunderskott på bara 4% är inget gott tecken.
Världens konsumenter kommer att börja tvingas bjuda över varandra, och världen kommer ha ett permanent (och ständigt ökande!) oljeunderskott samtidigt som antalet konsumenter bara växer i takt med befolkningsökningen.

Chansen finns ju att mänskligheten kommer att frivilligt att dra ner sin oljekonsumtion i takt med prisökningarna, och då kommer priserna stiga långsammare och följderna inte bli så allvarliga. Kanske kan vi även ersätta oljan med andra energiformer, kanske t.o.m förnybara resurser?
De flesta ser dock oljetoppen som ett hot mot världsekonomin, snarare än en möjlighet för förnybara energisystem eftersom det tar många år att bygga upp energisystem av det slaget.
Kanske är vi helt enkelt för sent ute, om oljetoppen kommer om ett fåtal år?

Av avgörande betydelse är hur snabb nedgången blir efter produktionstoppen, en långsam nergång blir smärtfriare än en snabb dito.
Säkerligen blir det inte som i en scen ur “Mad Max” över en natt, men vi kan vara säkra på några saker oavsett om vi kan ersätta oljan eller hur snabbt produktionen kommer att minska: det blir en tuffare och säkert mer konfliktdrabbad värld, med högre priser på varor och tjänster vi tidigare tagit för givna, och med stora problem för fattiga länder utan egna oljetillgångar.
Följden av dessa problem blir allt större flyktingströmmar, bl. a till Europa.

Fördjupa dig gärna i ämnet, och bilda dig en egen uppfattning på följande sajter:

http://www.theoildrum.com/
http://www.energybulletin.net/
http://www.peakoil.com/

Källor:
(1*) www.peakoil.net/uhdsg/WorldWatch_2006_Jan.doc
(2*) http://www.kerala.com/wiki-Oil_reserves
(3*) http://www.energybulletin.net/32146.html
(4*) https://www.e-star.com/publications/andrews/when_will_world_oil.pdf
(5*) http://europe.theoildrum.com/node/2448
(6*) http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/5151740.stm